"När vi kom till Ross nya vackra kontor ute på Drottningholm i början av juni visste ingen av oss vad vi skulle förvänta oss. Vad hade vi sagt på intervjun egentligen? Skulle de förstå våra drömmar? Våra önskningar? Skulle det vara vårt drömhus Pål visade oss? I flera månader hade vi gått och väntat. Drömt. Ritat egna ritningar. Samlat bilder och gått timmar på tomten för att fundera var huset skulle stå. Var rummen skulle vara. Hur skulle vår utsikt vara? För vi hade ju ändå köpt tomten för den vackra vyn. Ängarna. Sjön. Fjällen i bakgrunden. Som vita böljande kullar mot himlen. Lockandes på oss. En ständig påminnelse om varför vi lever vårt liv som vi gör. Varför vi älskar skidåkningen så mycket. Och varför vi bygger vårt drömhus. Vårt hus som ska ta oss till nya framgångar i skidspåret.
Pål Ross har en dramatisk ådra. En förmåga att dra ut på saker till oändligheten. Få oss att darra som asplöv i förväntan blandat med lite oro för hur vårt hus skulle se ut. Vi tittade på varandra och bara önskade att han skulle ta fram bilderna av vårt hopp. Vår dröm.
-"Pål säger att det är som att se sin första baby." Vi har inte barn, men på något sätt kunde vi ändå förstå vad han menade när han visade oss huset. Det var vårt barn. Det var en bild av oss själv, fast i ett hus. Ett hus som påminner om ett jag ritade för många år sedan, men med avspeglingen av vårt nuvarande liv. Vår baby.
Under hela visningen av huset satt vi som på nålar. Ingen av oss sa något. Vi vågade inte. Visste inte vad vi skulle säga. För allt var ju bara så där perfekt som vi hade drömt om.
Trots alla svåra byggregler ("som att bygga ett hus inne på självaste Skansen"), hade Pål lyckats rita vårt drömhus. Med Emils dröm om en innegård. Dubbelgarage. Mitt kök. En walk-in closet för alla mina skor. Men framför allt en hel våning bara ägnad till vår profession, det som ska göra oss ännu bättre, ta oss till större mål och drömmar. Ett gym med allt som behövs. Ett band där vi under kalla oktoberdagar när snön hänger i luften och vägarna är glashala kan köra stenhårda intervaller på rullskidor inomhus. För att förbereda oss på bästa sätt inför säsongen som kommer. Underlätta vardagen som professionell längskidåkare. Ett rum för skidhantering: vallning, montering, justering.
Och som om det inte var nog så fick vi vår vy på bästa tänkbara sätt: en takterrass. Vi hade oroat oss i onödan. För huset som Pål visade, som Pål hade ritat, var och är vårt drömhus. Ett hus som smälter in i omgivningen utan att smälta in. Lagom kaxigt, lagom ödmjukt. Där vi kan bjuda in alla sorters människor. Där vi kan göra våra intervjuer utan att skämmas, utan istället vara stolta för hur vackert vi bor. Om vi har varit rastlösa förut, är det inget mot vad vi är nu. Vi vill sätta spaden i jorden och börja. Idag. Helst igår. Men skidåkningen går först. Vi ska försöka göra OS i Socchi 2014 först. Men vi kan inget lova.
För vårt drömhus lockar på oss."
Byggstart! I november 2012 fick vi bygglov och sedan dess har vi försökt bestämma oss för vilket företag som skulle få bygga vårt hus. Till en början fick vi höra mycket åsikter som "oj, vilket svårt hus" och "hm, undra hur vi ska göra det här?" och "vi kanske skulle kunna ändra lite här för att det ska bli lättare", tills vi hittade rätt hos AS Construction. Hos dem lät det mer "det här är ett enkelt hus, ett av de enklare vi bygger". Och ni kan tänka er den känslan! Från att ha gått och funderat om vårt hus inte skulle gå att bygga som vi ville ha till "a piece of a cake". Att ha ett byggföretag som man litar på, som man vet klarar av helt processen av byggandet, är viktigt. Annars fungerar det inte, det har vi lärt oss. Vi började att leta hos husleverantörer men vi landade till slut hos ett byggföretag, och jag tror det är den vägen man ska gå när det är så vackra och ofta originella hus som Ross ritar. I oktober 2013 drog bygget i gång på riktigt och just nu ser vi huset växa upp framför våra ögon. Varje dag händer det nya saker, och igår fick vi ta de första, om något stapplande, stegen i den svängda trappen upp på övervåningen. Det var en mäktig känsla. Att ha kunnigt folk runt omkring sig är A och O. Vi har inga som helst erfarenheter av att bygga hus, sådant kan inte vi. Vi kan åka skidor. Så att ta hjälp från folk som kan det här, som har gjort det förr, är det största och viktigaste tipset vi kan ge. Att veta vem man ska vända sig till när det gäller allt från de enklaste frågorna till själva konstruktionen. Vi har valt att ha en extern byggledare här i Östersund, som kollar till bygget ett par gånger i veckan och ser till att alla leveranser sker i tid. Han har i sin tur dels dialog med oss, men framför allt med byggföretaget som bygger huset och de andra entreprenörerna som är involverade i bygget. Det har varit en enorm lättnad för oss att ha någon som sköter det vi inte vet något om. Hur ska det inte då kännas när vi får sätta nyckeln i dörren. Till sommaren 2014 hoppas vi vår dröm blir verklighet. Som vi längtar! Men innan dess ska vi dra på oss nummerlapp och tävlingsdräkt och resa världen över för att tävla i världscupen i längdskidor och i februari är årets höjdpunkt, OS i ryska Sochi. Där hoppas vi båda stå på startlinjen." Anna & Emil